Som vanligt lämna man Cloetta Center med huvudet nere vid knävecken. Ett diciplinerat LHC ser starkare ut än någonsin i mitt tycke och snart anländer även spetskompetensen till detta lag. Lite tråkigt, jag gillade Luleås sätt att spela hockey, gillade också att se ett lag som faktiskt var precis lika bra som LHC. Det var en bra match, nu kan vi bara hoppas att Luleå håller sig däruppe, att SSK klättrar och att LHC av någon anledning sjunker. Kan inte riktigt sätta fingret på varför jag ogillar dessa vita lejon så mycket. Beror det på konkurransen för 10 år sen i kvalserien mot SSK? Njaa.. det är väl den okulturella stämningen snarare. 11-åringar står och pekar finger och sjunger hatramsor, ordningsvakterna lugnar bortaklacken med jämna mellanrum trots att hatramsor lyser med sin frånvaro. När vi någon timme innan match står i "hemmabaren" så kommer ordningsvakterna fram till mina luleåklädda kompisar..
Vakten: "Grabbar, det här är hemmalagets bar, det är bättre ni är i bortabaren"
Kompisen: "Vaddå? Vad menar du?"
Vakten: "Nä, det är bättre ni flyttar er, ELLER TA AV ER TRÖJORNA"
Det här är ju själklart fantastisk roligt samtidigt som det är väldigt skrämmande. Vi utgjorde givetvis 0.0000 på hotometern när vi stod och pratade bland barnfamiljerna. Förnedrande! Borde vara kul att ha ett östgötskt lag i elitserien men det kommer jag inte tycka förrän det blir mer kärleksfull stämning i Cloetta Center. Man måste kunna umgås tillsammans med alla oavsett vilket lag man håller på, allt annat är ju patetiskt..
Calle, längst bort på bilden har en ganska dold konstnärlig talang så jag tänkte passa på att visa upp hans porträtt på Cornelis Vreeswijk här på bloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar