Godafton!

När jag idag gick mot uppvärmningen på gymmet, sida vid sida med min träningkamrat Pelle så var jag min vana trogen redo att sätta mig på träningscykeln.. Pelle övertala mig dock att prova löpbandet då jag måste vänja mig inför en kall och snöig vinter utan Fålehagen..

Jag har skräck för löpbanden, hur löjligt det än låter, jag litar inte alls på min egen motorik speciellt inte när jag är trött och kunde verkligen se mig själv falla försvarslöst bakåt..

I promenadtakt börja jag ändå inta skräckmaskinen och efter att jag vågat öka takten litegrann så blir det kortslutning, alla löpband lägger av och vi sätter oss bänken bredvid. Då händer något oväntat, ACTIC-personalen kommer ut med läsk (hur passande det nu är på ett gym).

-Hej, ni får lite läsk gratis här som kompensation, säger killen och placerar en Coca-cola emellan min fötter.

Verkar inte hela historien vara ett tydligt tecken från ovan? Testar han min karraktär eller vill han att jag ska ge upp i vinter?

Nåväl, efter om och men fick de igång maskinerna och jag sprang fem kilometer i långsamt takt och med huvudet neråt då jag inte våga kolla upp. Detta resultera i yrsel och jag kände mig klar redan där, tog mig dock i kragen och körde igenom resten av de tänkta muskelgrupperna..

Jag var hos mamma igår, Millan och Vilgot var också där och det värmde mitt morbrorshjärta hur lille Ville gillade mig efter tre månaders mellanrum. Lite småjobbigt att lämna honom måste jag säga, får ju inte se honom förrän jul nästa gång.

Ikväll ska jag följa svågers råd och kolla på "Böda sand" på TV. Har ju varit där ett flertalet gånger men om jag känner igen mig är en helt annan fråga ;)