Storförlust..

Ingen tvekan om att Ellermann har spenderat natt efter natt mot Svanberg vid minipingisbord, förlusten var i det närmaste brutalt stor. Jag förivra mig i vanlig ordning och slängde bort många onödiga bollar men med mitt livs minipingis hade jag inte ens räddat mig..

Nåväl, övriga kvällen, käkade årets första julbord och det var extremt gott måste jag sägas, bra med ett år emellan för det blir lika gott varje år. Vi hade ju också ett styrelsemöte om diverse frågor som jag inte ska gå in djupare på, känner mig inte så motiverad så jag hoppas vi finner en ersättare till mig genom någon engagerad förälder.

Idag ska jag hem till Mia, pappa och Lotta kommer också, ska bli trevligt. Det har ju snöat hela morgonen vilket pappa inte trodde på när jag prata med honom i telefonen. Han kommer ju från sydligare breddgrader han, nåväl fram kommer vi nog men fornåsavägen kanske inte ser så bra ut.

Ja, kan berätta något annat också, var hos mormor i förrgår, det slutar alltid med att jag frågar sönder henne om hur det var förr i tiden. Hon är ju gammal min kära mormor, född 1923 så nu kom jag in på andra världskriget, hon var ju 16 år när det började. Hon kommer från Finland som då hatade Ryssland.. vilket de hade gemensamt med tyskarna. Hon mindes hur finska soldater med cykel hade passerat hemmet med ångest i deras ögon för att åka ut i krig. Hon berättade också om glada, vinkande tyskar som de mötte upp vid landsvägarna. Som mest spännande blev det när hon berättade att en tysk soldat bodde hemma hos dem i en vecka, "välutbildad och bra uppfostrad" var han tydligen. Han hade skrivit i hennes dagbok också, något som hon hade kvar men inte hittade just då.. hoppas jag får se det nästa gång vi träffas. Hon kom sedan in på hur de hade missuppfattat tyskarnas syfte med kriget och hur det spårade ur.. Älskar sådana gamla historier, kan sitta helt stum och bara lyssna när hon kommer igång.

Jaja, på tal om stum, min stamning har varit påtaglig stundtals under senaste veckorna så jag nästan önskat att jag varit stum... eller nej, det var överdrift :) Men trodde att jag nästan blivit av med skiten helt och så kommer det tillbaka värre än någonsin, PISS är vad det är. Nåväl, orkar inte gå runt och tänka på det men har blivit bortskämd med att det inte ens varit något handikapp.

Allt för den här gången, snart ska jag krama om Vera och Stina :)